Den mässande Gatupredikanten

Gud vad trött jag blir på Sydsvenskans Gatupredikant. Idag är hon igång igen. Samma gamla visa: damerna särbehandlades negativt på Fotbollsgalan. Sjögran var det synd om, Schelin var det också synd om, alla räliga herrar borde skämmas för att de inte kan stava till jämställdhet. Till och med maten var det fel på; Gatupredikanten blev inte mätt, skriver hon. Stackars. Komma till dukat bord och inte få frossa, det måste varit män som lagat maten och på ren jävulskap lagt upp mindre portioner till kvinnorna. Ack ja, världen är full av problem. Verkliga och konstruerade. För egen del tycker jag att Gatupredikanten borde se sig själv i spegeln. I egenskap av Sydsvenskans sportchef alltså. Hur jämlik är hon i sin syn på olika idrotter? Var håller Gatupredikanten egentligen hus i sin tjänsteutövning? Ja, inte i Baltiska hallen i alla fall. HK Malmö har spelat elitseriehandboll i sex års tid, Gatupredikanten har inte bevistat en enda match. En helt fantastisk prestation, på sitt sätt. Men det är klart, den tongivande spelaren heter ju inte Stina Tönnesen utan Stian Tönnesen. Går hon på hockey? Okej, kan ha hänt någon gång. Innebandy? Vet hon att Höllviken ligger i elitserien (superligan), låt vara med herrlaget? Basket, brottning, boxning, säg en sport vilken som helst? Är hon där? Skriver hon om nåt annat än fotboll? Nä, faktiskt inte. Och inte ens då lever Gatupredikanten som hon lär. Det är MFF, Rosengård, landslagen, mästerskapen, galorna, Rosengård igen - bara det stora, fina, exklusiva. Aldrig nåt om den breda fotbollen som finns därunder. Det osar kring Gatupredikanten, kan jag tycka. Bortskämdhet. Självbelåtenhet. Jämställdhetspopulism. Verklighetsfrånvaro. Inte bra för Sydsvenskan. Inte bra för någon, varken man eller kvinna. Och vad Fotbollsgalan beträffar kan väl damerna få en alldeles egen så di slipper hamna i herrskugga. Programledarparet är ju givet. Gatupredikanten, assisterad av den lille svansviftande redaktören Fiman. Vilken kanal som nu skulle våga satsa på det.